Det är inte bara en önskan att bo kvar på Holmön som driver snickaren Joar Sandström. Han tvingas ibland till fastlandet för att klara vardagen, trots den 50-år gamla färjan som går över de skakiga vattnen. Holmön, en ö där människor har bott i över 700 år och de senaste decennierna pendlat till Umeå, står nu inför en växande kris. Färjetrafiken, som en gång var stabil, har blivit opålitlig och skapar en ständig oro bland invånarna.

Det milda vädret har fört med sig en tidig vår, allt för tidigt för att byggen ska kunna genomföras på winterlandskapet. Jerka Sandström, liksom många andra familjer, är varken villiga eller i stånd att riskera att bli splittrade under längre perioder, med 53 procent av turerna inställda förra vintern.

Holmön kämpar för sin överlevnad. Den lokala lanthandeln är ett exempel på hur insatser från volontärer har hållit samhället vid liv, men osäkerheten kring transporterna sätter press på invånarna. Företagare och pendlare med barn i skolan tvingas ställas inför realiteten att flytta från ön för att säkra sina liv och sina barns utbildning. Det är ett tema som upprepas av många: ”vi vill leva och verka här, men vi har inga garantier.”

Trots en lag från 2007 som gav staten ansvar för färjetrafiken till Holmön har förbättringar dröjt. Invånarna befinner sig nu i en kläm, med minst 60 permanent boende som drabbas särskilt hårt under vintern, där möjligheten till transport kan upphöra i flera dagar. Med ett nytt test för drönartransporter i sikte, kan framtiden för Holmön ändå se ljusare ut. Det initiativet syftar till att ge ön tillgång till livsmedel och medicin även när färjorna inte går – men behöver få på plats innan det är för sent.

Att drönartekniken kan användas att upprätthålla leveranser kan komma att revolutionera tillvaron för de isolerade öborna. Med möjlighet att transportera upp till 15 kilo med hög hastighet och under svåra väderförhållanden kan detta stärka öns koppling till fastlandet.

Men många invånare som Maja Hallén förblir skeptiska. "Det räcker inte bara med teknik, vi behöver investeringar i samhällstjänster och utbyggnad av grundläggande infrastruktur för att kunna leva här långsiktigt," säger hon.

Holmöns invånare drömmer om en bättre framtid, där de kan bo kvar utan att vara beroende av ett osäkert transportsystem. ”Vi måste göra vårt bästa för att bygga en hållbar framtid här, kanske kan Holmön bli en modell för andra avlägsna samhällen?” avslutar Joar Sandström, med hopp om en ljusare framtid.