I en dramatisk vändning har Istanbuls invånare valt att stå emot den turkiska regimen efter att borgmästaren Ekrem Imamoglu fått allvarliga anklagelser mot sig. Regeringen och dess representanter hävdar att Imamoglu och hans team är involverade i korruption och terrorism. Men många turkar ser igenom detta taktiska spel; Imamoglu är den första oppositionspolitiker som på länge har en verklig chans att utmana president Recep Tayyip Erdogan i nästa val om fem år, vilket har lett till massiva protester där över 200 personer har gripits.

Den aktuella situationen i Turkiet är en upprepning av hur maktpolitiken kan påverka demokratins grundvalar. Den välkända nobelpristagaren Orhan Pamuk uttryckte nyligen att det turkiska styret är redo att avskaffa det sista som finns kvar av landets demokratiska rättigheter, inklusive rätten att välja sina ledare. Det är ett alarmerande inslag i en tid när yttrandefriheten och likheten inför lagen redan har blivit kraftigt inskränkta.

Regimen, särskilt Erdogans AKP-parti och dess nationalistiska partner MHP, valde att fokusera på att neutralisera Imamoglu medan världsmedierna är distraherade av andra globala händelser, i hopp om att minska international pressens reaktion. Men det som är skrämmande är att Imamoglus öde faktiskt kan enas oppositionen, vilket kan skapa en kraftfull motkraft till Erdogans regim.

Bland de potentiella kandidaterna som kan uppkomma ur oppositionen om Imamoglu verkligen stängs ute, nämns Mansur Yavas, Ankaras borgmästare, som en möjlig ersättare. Med en stark lokal popularitet och nationalistiska åsikter kan Yavas mycket väl bli en lika farlig rival för Erdogan. Om han lyckas ena oppositionen kan det leda till en ”räddningsaktion för demokratin” i Turkiet, vilket skulle kunna förändra den politiska dynamiken inför valet 2028. Men vad kommer regeringen i så fall att göra? Kommer de att sätta fram anklagelser mot Yavas också? Frågorna hänger i luften, men en sak är säker: Turkiet står inför en kritisk tidpunkt där kampen för demokratin är på spel.