Min relation till det ikoniska rockbandet Kent sträcker sig ända tillbaka till mitten av 90-talet. Jag var kanske inte där under deras tidiga år med låtar som ”Kärleken är osynlig” eller under deras debutalbum, men sedan jag hörde ”När det blåser på månen” 1995 har de varit en stor del av min musikaliska resa. Jag minns särskilt deras fantastiska framträdande på Lollipopfestivalen på Gränsö slott där de delade scen med andra legender.

Jag har haft privilegiet att se dem spela live ett antal gånger, där varje konsert har blivit en oförglömlig upplevelse. Sista riktiga konserten jag närvarade vid var deras spektakulära avskedsturné, där de iscensatte en ”begravning” för bandet på ett så vackert sätt att den också blev en hyllning till deras fantastiska karriär.

Men nu, åtta år efter deras avsked, har Kent meddelat att de gör comeback med sex kvällar på 3Arena. Särskilt efter att ha stått vid sidan av och sett så många andra livaktiga comebackar, måste jag erkänna att jag känner en viss oro.

Mina största farhågor kring Kents comeback inkluderar:

1. Att förstöra den perfekta avskedsmyten:

Jag har alltid trott att en perfekt avslutning för ett band som Kent skulle vara just att låta det förbli en del av historien. Nu, när de väljer att återvända, riskerar de att sudda ut den myt som omgav deras avsked. Att en gång för alla sätta punkt för ett kapitel är en del av vad som gör dess värde tidlöst.

2. Biljettpriserna:

När biljetterna släpptes varierade priserna från 999 kronor till över 1100 kronor med serviceavgifter. Vi måste fråga oss själva, när blev det normalt att betala så mycket för en konsert? Det känns som om våra favoritband börjar prioritera vinster snarare än att ge fansen en rättvis chans att se dem. Det oroar mig att Kent kan sätta en ny standard för biljettpriser som bara kommer att göra det svårare för trogna fans att följa med i framtiden.

3. Kommersialism framför konst:

Kent har alltid stått för en djup konstnärlig integritet. Men nu verkar det som om deras comeback nästan helt handlar om att kapitalisera på nostalgi och dragningen av nya fans. Att de säger att de vill ge yngre generationer möjlighet att uppleva dem live låter bra på ytan, men jag kan inte låta bli att tänka att det bara finns mer pengar att tjäna.

Trots alla dessa frågor ser jag samtidigt fram emot deras återkomst. Kent är och förblir ett av Sveriges mest älskade band, och deras musik har betytt så mycket för så många av oss. Det är rekordmånga biljetter som sålts och nyfikenheten kring deras kommande uppträdanden är enorm.

Som en av Kents trogna fans är det en komplicerad känslomässig upplevelse. Jag avskyr tanken på en comeback, men jag älskar deras musik och jag är ivrig att återigen se dem på scen. Låt oss fira Kents arv och hoppas att deras framtid blir lika stor som deras förflutna.