I Malmö får storasyskon bara hälften så många förskole-timmar som barnen i Stockholm, och detta har skapat stor frustration bland föräldrar.

Katarina, 35 år, bor i Malmö med sin sambo och deras två barn – en energisk treåring och en fyra månader gammal dotter. När Katarina blev mamma igen, minskade hennes son plötsligt sina förskole-timmar till enbart 15 i veckan, något som har varit tufft för familjen.

– Det var en stor förändring, och jag kände att jag inte räckte till. Jag hade inget egentid med mina barn och stressen var påtaglig, förklarar Katarina.

Hennes son är väldigt aktiv och har ett stort socialt behov, och förändringen som kom med systerns ankomst och nedskärningen av timmarna på förskolan blev överväldigande.

I enlighet med lagen ska kommunerna erbjuda minst 15 timmar på förskolan för barn till föräldralediga, men Malmö är en av de många kommuner som inte erbjuder något mer än så. Det finns ungefär 50 kommuner i Sverige som erbjuder fler än 15 timmar, och i Stockholm kan familjer till föräldralediga barn utnyttja upp till 30 timmar i veckan.

– Jag tycker att det är orättvist. Varför ska inte alla barn ges möjligheten till 30 timmar i veckan? säger Katarina.

Många mammor i Malmö har därför börjat använda knep för att kunna öka timmarna på förskolan. Ett inarbetat system är att börja studera: genom att registrera sig på en kurs kan man få rätt till fler timmar.

Maja, 35 år och mamma till en 2,5-åring och en fyra månader gammal dotter, valde att plugga för att få sitt barn i förskolan på 30 timmar i veckan. Hon understryker att detta är en dålig lösning och menar att systemet borde förändras så att alla föräldrar automatiskt får tillgång till de timmar som behövs.

Johanna, 36 år, har också känt av systemets brister. Hon upplevde att hennes fyraåring blev understimulerad när han endast fick gå 15 timmar i veckan. Ett beslut om att börja studera gjorde att hon kunde öka hans timmar, vilket förbättrade hans välmåga.

– Det är sorgligt att man känner att man måste "runda" systemet för att få det man behöver. Vi måste ha mer förståelse och empati för varandras situationer. Varje barn och familj är unik, och vi borde arbeta för att skapa en mer jämlik och rättvis förskolesituation för alla, säger Johanna.

Det är tydligt att dessa mammor inte bara kämpar med att möta sina barns behov, utan också med de sociala tryck som följder av mom-shaming. Många föräldrar uttrycker sin oro över det stigma som följer med att behöva söka hjälp för att "runda" systemet, och det fria valet avarbete och studier förädiskt kompliceras av snäva restriktioner.

Katarina, Maja och Johanna är bara några exempel på hur denna systematiska orättvisa påverkar vardagen för familjer i Malmö.