Sedan 2018 är uranbrytning förbjudet i Sverige, men regeringen överväger nu att ändra på detta beslut.

Ett av de föreslagna lagförslagen innebär att kommuner inte längre ska ha rätt att stoppa mindre gruvor samt gruvor där uran utvinns som en biprodukt. Men definitionen av vad som ska klassas som ”mindre gruvor” är otydlig, vilket väcker oro.

Flera kommuner, även de som inte direkt påverkas av gruvdrift, har höjt sina röster i protest. Falköpings kommun, där stora uranfyndigheter finns i alunskiffer, uttrycker i sitt remissvar att uranbrytning kan leda till allvarliga negativa konsekvenser för miljön, odlingslandskapet och det lokala djurlivet samt för de invånare som bor i närområdet.

Kommunen betonar att förslaget saknar folkligt stöd. Under 1970-talet genomfördes omfattande protester i Skaraborg när uranbrytningen hotade att återupptas vid Ranstadverket, på gränsen mellan Falköping och Skövde, och de berörda kommunerna lyckades då sätta in sitt veto.

"Att inskränka det kommunala vetot till förmån för urangruvor vore ett fatalt steg bakåt", skriver Falköpings kommun i sitt remissyttrande som utarbetats tillsammans med Skövde kommun.

Även i Jämtlands län, där kommunerna Östersund och Åre ligger, uppfattas det som oacceptabelt att det föreslagna lagförslaget är så vagt, vad gäller vilka gruvor som kan komma att påverkas.

Östersund påpekar att de stora miljöriskerna, däribland påverkan på vattenkvaliteten och livsmedelsproduktionen, är oroväckande. Dessutom finns risken att gruvdriften kan ha en negativ inverkan på besöksnäringen, som är en viktig del av regionens ekonomi.

Gruvbranschen är däremot mer positiv till förslaget, med vissa aktörer som önskar en ytterligare liberalisering av reglerna.

Regeringen argumenterar för att förbudet mot uranbrytning hindrar Sverige från att få tillgång till andra kritiska råmaterial som behöver användas i klimatanpassningar, inklusive vindkraftverk och batterier.

Även Statens geologiska undersökning (SGU) stödjer förslaget om att ta bort förbudet och anser att det är avgörande för landets framtida resurser.

En annan viktig aspekt är Sveriges satsning på kärnkraft och det osäkra geopolitiska läget, där Ryssland, Kazakstan och Uzbekistan kontrollerar över hälften av den globala uranutvinningen.

Intressant nog baseras mer än en fjärdedel av Europas kända urantillgångar i Sverige, vilket gör debatten ännu mer kritisk.

Remisstiden för förslaget går ut på torsdag, och regeringen planerar att den nya lagen ska träda i kraft den 1 januari 2026. Det återstår därför att se huruvida denna lagstiftning kommer att skapa mer konflikt bland samhällen och naturälskare.