En tragisk händelse har inträffat inom den psykiatriska vården där en kvinna, som befann sig i tvångsvård, avled oväntat efter en kraftig försämring av hennes tillstånd. En läkare på den psykiatriska öppenvården misstänkte att hennes motoriska symptom var relaterade till biverkningar av ett antipsykotiskt läkemedel som hade satts in cirka ett halvår tidigare. Efter att läkaren avbrutit medicineringen bokades kvinnan in för ett återbesök två veckor senare. Tyvärr försämrades hennes tillstånd kraftigt några dagar senare, vilket ledde till att hon fick föras med ambulans till akuten.

Trots en noggrann undersökning på sjukhuset, där normal funktion hos hjärtat och lungorna registrerades, bedömde läkarna att patienten behövde psykiatrisk bedömning. Hon togs in för tvångsvård under antagandet att hennes tillstånd berodde på en ökning av psykossymptom eller medicineringseffekter. Enligt Ivos rapport visade kvinnan tecken på ett psykosgenombrott med tydliga motoriska störningar.

Tyvärr förvärrades hennes tillstånd dag för dag och efter nio dagar avled hon plötsligt. En obduktion avslöjade att dödsorsaken var lungemboli, vilket innebär att blodproppar hade bildats i lungorna.

Myndigheten Ivo riktar nu kritik mot vården på flera punkter. De menar att ett så kallat lorazepamtest borde ha genomförts tidigare för att ställa en säker diagnos, men detta dröjde tre dagar. Dessutom borde det ha införts förebyggande läkemedelsbehandling för att motverka risken för blodproppar, då patienten var sängliggande under hela vårdtiden.

En annan allvarlig aspekt är att kvinnans anhöriga inte fick information om hennes försämring i tid. En anhörig uttryckte i sin anmälan till Ivo att de inte ens var medvetna om att hon var inlagd på avdelningen innan dödsbudet nådde dem. Denna brist på kommunikation har väckt frågor om hur patienter och deras familjer hanteras inom vårdkedjan.

Detta tragiska fall belyser vikten av att förbättra rutinerna inom psykiatrisk vård och säkerställa att både patienter och deras familjer informeras korrekt och i tid, så att liknande händelser kan undvikas i framtiden. Hur många fler liv kan gå förlorade på grund av brister i vården? Det är dags att agera!