I den lilla tidskriften ”Liberal debatt” skriver Per Svensson, en framträdande liberal röst, om de senaste tio årens utveckling inom liberalismen. Svensson reflekterar över sin tidigare bok ”Därför hatar alla liberalismen och därför har alla fel”, och konstaterar att liberalismen idag kämpar för sin relevans.

Han beskriver hur de liberala idéerna, en gång själva grundstenen för demokratin i Europa, nu utmanas av både konservativa och populistiska rörelser. Idéer om frihet, individens rättigheter och kulturell mångfald som en gång värderades högt urholkas i takt med att politiska partier anpassar sig till en högerpopulistisk tidsanda.

I Sverige har partier som Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna blivit allt mer beroende av Sverigedemokraterna, vilket har lett till en situation där man i stället för att styra abstrakt populism faktiskt har gett makten till nykomlingar som fokuserar på att bryta ner dessa liberala värderingar. Svensson framhäver att detta är en verklighet som är svår att acceptera för många liberaler, men som är nödvändig att erkänna.

Den stora frågan som ställs är om samhällsproblem som segregation, kriminalitet och bristande integration verkligen kan lösas genom samarbeten med populistiska partier. Det som Svensson tycks bortse ifrån är att många av de samhällsproblem vi ser i dag, likt hedersrelaterat våld och ökad kriminalitet, också har sitt ursprung i liberalismen som han försvarar. En okritisk syn på kulturell mångfald har skapat separerade grupper i samhället, vilket har lett till en ökad främlingskap och misstänksamhet.

Den fri rörlighet som liberaler pratar om skapar också allvarliga sociala problem, då den bidrar till en mörk arbetsmarknad där människor utnyttjas, ofta på grund av sina avvaktande statusar. Svensson månar om rättssäkerhet och individuell integritet, men dessa koncept har i praktiken ofta använts i debatten för att förhindra att rättsväsendet får de verktyg det behöver för att hantera den växande kriminaliteten.

Den liberala demokratins kris är tydlig i hur antisemitism återigen börjar växa i Europa, vilket skapar en situation där judar inte vågar visa sin identitet öppet. Detta har blivit ytterligare en konsekvens av den politik som hyllar kulturell mångfald utan att föra dialog om de varningssignaler som kommit i form av social fragmentering.

Det svenska samhället befinner sig i en kritisk punkt där många väljare önskar att traditionella borgerliga partier hittar lösningar tillsammans med andra partier, snarare än att luta sig mot populistiska krafter som SD. Den liberala demokratins öde hänger nu på om den kan återta kontrollen från populismen och påbörja en korrigering av sina misslyckanden. Utan en sådan förändring är risken stor för en ytterligare polarisering av det svenska samhället.

Så, vad blir Svensk politikens väg framöver? Kommer den att följa Svenssons linje, eller finns det en väg som kan förena liberalismens ideal med en verklig anpassning till dagens samhälle? Dagens beslut kommer att påverka Sveriges framtid, och det är avgörande att vi ser till att det sker genom en inkluderande och realistisk politik.