Erdoğans framtid som landets självskrivne ledare är inte längre så självklar som det var för några år sedan.

Situationen i Turkiet är djupt oroande, och demokratins framtid står på spel. Världen riskerar att bli ännu mer osäker. Den ledande oppositionspolitikern har satts i fängsligt förvar, och över tusen personer har arresterats under falska förespeglingar.

Det handlar om framstående medlemmar av det republikanska partiet (CHP) och även journalister som har rapporterat om demonstrationerna mot regeringen. Målet verkar vara att tysta oppositionen och stoppa nyhetsflödet om avskyvärda förhållanden i landet. President Recep Tayyip Erdoğan beskriver protesterna som en "rörelse av våld" och lägger skulden på oppositionen.

Erdoğan, som tidigare var en favorit hos väst och EU, har begått flera drag som har raderat hans rykte som demokrat. Han har nu blivit alltmer autokratiskt, och Turkiet sjunker djupare i en totalitär statstur. Detta är ytterligare ett steg i fel riktning där fängslandet av oppositionens ledare visar på den alltmer auktoritära agendan.

I fokus just nu är Ekrem İmamoğlu, borgmästaren i Istanbul, som har vunnit tre val. Han anklagas nu för korruption och terrorism, anklagelser som upprepade gånger har använts för att rättfärdiga politiska förföljelser. Erdoğan ville tidigare avlägsna honom genom ett nyval, men i stället har İmamoğlu fått ännu mer stöd från väljarna.

Erdoğan har dominerat den politiska scenen i över tjugo år, men tecken visar nu att hans stöd vacklar. Ekonomin är i kris, vilket leder till missnöje bland befolkningen. Det har historiskt visat sig att ledare i svåra ekonomiska tider lätt kan avleda uppmärksamheten genom att skapa inre och yttre fiender.

Konflikten mellan CHP och Erdoğan har djupa rötter i Turkiets politiska historia. CHP, grundat av Kemal Atatürk, strävar efter en sekulär stat medan AKP, under Erdoğans ledarskap, har blivit alltmer islamistiskt. Denna dragkamp har skapat en djup splittring i samhället.

Denna utveckling är inte bara dåliga nyheter för Turkiet, utan även för Europa och Sverige. Protesterna mot Erdoğans regim har varit förvånansvärt svaga, vilket får en att undra om det finns en tillvänjning vid auktoritära ledare i regionen. Detta är en trend som inte bara observeras i Turkiet, utan även i länder som Ryssland och Ungern.

Relationen mellan Turkiet och EU är också för komplex för att enkelt avfärdas. Turkiet är en viktig aktör gällande migration och regional säkerhet. Det faktum att Erdoğan nu öppet utmanar demokratin kan få allvarliga konsekvenser för stabiliteten i regionen och för EU:s utrikespolitik.

Situationen i Turkiet påverkas dessutom av geopolitisk osäkerhet, såsom Rysslands krig i Ukraina och Kinas framträdande som en global makt. Erdoğan är en del av en skara av starka ledare som utmanar etablerade normer, vilket gör att mörka moln även hänger över Europas gränser. EU måste agera nu, för tyvärr är det Europa som betalar priset för denna utveckling.