Det var en kall decemberkväll i London 1967, när den då bara 19-årige Nick Drake för första gången skulle stå på scen och spela sina egenskrivna låtar. Med en ny, dyr gitarr i handen hade han just lämnat en turbulent period av självdestruktivitet bakom sig. Platsen var The Roundhouse i Camden, och där trängdes 500 åskådare, ivriga att se det amerikanska psykrockbandet Country Joe and the Fish, medan Drake, som knappt kände någon i publiken, skulle framföra sina introspektiva folkballader.

Drake, som kom från en överklassfamilj och studerade engelsk litteratur vid Cambridge, kände sig helt malplacerad i den livliga rockscenen. Han var en tillbakadragen och blyg ung man, vars största passion var musiken. Trots sin osäkerhet och nervositet ville han att människor skulle höra hans sånger, och hans förmåga att skriva djupa och känslosamma låtar skulle snart lägga grunden för hans legendariska status.

Konserten var som sagt inledningen på en kort men mytomspunnen karriär. Nick Drake fick snart ett skivkontrakt med det respekterade skivbolaget Island, känt för att släppa skivor av artister som John Martyn och Fairport Convention. Nästan två år senare släpptes hans debutalbum ”Five Leaves Left”, som innehöll en blandning av blues, jazz och folk – en stil som ännu inte riktigt hade funnit sin publik men ständigt hyllades av artister som Elton John och Françoise Hardy.

Trots att skivan inte sålde bra satte den honom på musikaliska kartan, men Drakes kamp med att bli erkänd fortsatte. Efter att ha hoppat av studierna för att satsa på musiken blev han alltmer desillusionerad av den branschen, och när han försökte göra en soloturné drabbades han av besvikelser. 1969, på en julfest i Midlands, blev han överväldigad av stämningen och insåg att han hade svårt att hantera motgångar.

Det var också under denna tid som Drake började matas av sin inre kamp och depression. Han började isolera sig och drog sig tillbaka från sina vänner. År 1972 insåg hans familj att han behövde hjälp och han blev inlagd på sjukhus. Läkaren menade att han led av djup depression och schizofreni, ett tillstånd som förvärrades av hans tanke på att artistkarriären var orsaken till hans ohälsa.

Trots sin kamp för att hantera sitt tillstånd fortsatte Nick att skapa musik. Hans andra album, ”Bryter Layter”, tog inspireration från albums som The Beach Boys ”Pet Sounds”. Den musikaliska kvaliteten på albumet var oöverträffad, med låtar som ”Northern Sky” och ”Poor Boy”, men som tidigare sålde det blygsamt. I sitt sista album, ”Pink Moon”, fångade han sin mest råa och prisade stil, men trots den kritiska framgången kände han sig allt mer misslyckad.

Den 25 november 1974, vid bara 26 års ålder, dog Nick Drake av en överdos av antidepressiva läkemedel. Trots hans korta liv och karriär, fortsätter hans musik att påverka och fascinera efterföljande generationer. Fem decennier senare hörs fortfarande hans låtar i såväl indie- och folkmusikscener som på stora festivaler, och hans status som en av musikhistoriens mest unika och gåtfulla artister förblir oförändrad.