Vetenskap

Oro över kraftigt minskad vargstam i Sverige – vad betyder det för framtiden?

2025-03-13

Författare: Elias

Vargpolitiken har länge varit en hett diskuterad fråga i Sverige, och nu står vi inför nya utmaningar. Regeringen, under ledning av landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), planerar att sänka referensvärdet för vargpopulationen till 170 individer. Detta kommer att påverka Sveriges rapportering till EU om rovdjurens bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet.

Den föreslagna minskningen från det nuvarande referensvärdet på 300 djur är markant och väcker starka reaktioner från både forskare och miljöorganisationer. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utarbeta förslag på hur Sverige kan upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för vargen med denna nya lägre nivå, som kan träda i kraft redan till nästa års licensjakt.

Världsnaturfonden (WWF) uttrycker dock oro. Benny Gäfvert, rovdjursexpert på WWF, poängerar att den föreslagna nivån saknar vetenskaplig grund. En grundläggande fråga kvarstår: Hur kan en så låg population upprätthålla en hållbar status? Enligt forskningen behöver vargpopulationen vara betydligt större än 170 individer för att klara sig långsiktigt.

Det finns även stöd för det nya referensvärdet från jägare, bönder och markägare som ser detta som en lösning på de komplexa problem som vargpopulationen medför. Gäfvert påpekar dock att mer effektiva förebyggande åtgärder behöver implementeras istället för att enbart fokusera på skyddsjakt. Detta kan inkludera förbättrade stängsel, användning av boskapsvaktande hundar och nya övervakningsmetoder för tamdjur.

Det är viktigt att även diskutera ersättningssystem där djurägare kan få adekvat kompensation för eventuella skador orsakade av rovdjur. Att bara minska populationen av rovdjur utan att också arbeta med andra strategier ses som en ensidig lösning av många experter.

Oro och osäkerhet inför framtiden dominerar diskussionen. Benny Gäfvert betonar att detta nya referensvärde inte bara implicerar en lägre vargpopulation, utan är ett tecken på en förändrad politik som potentiellt kan utgöra en fara för den biologiska mångfalden i Sverige. Eftersom det handlar om liv och död för många djurarter, krävs det att vi ser på helheten innan vi vidtar åtgärder.