I måndags presenterade Skolverket i samarbete med Kulturrådet en ny läslista med 250 verk på uppdrag av regeringen. Denna lista har också varit en del av Tidöavtalet med Sverigedemokraterna (SD) och riktar sig till landets förskolelärare och lärare, med syftet att stimulera läslusten bland barn och ungdomar.

Sverigedemokraternas kulturpolitiska talesperson, Alexander Christiansson, ger sin välsignelse till listan och anser att det är en bra idé för Sveriges lärare att ha något att förhålla sig till, samt att skapa en enhetlig plattform för alla elever.

Trots detta finns det olika åsikter inom partiet. Patrick Reslow, partiets skolpolitiska talesperson, beskriver urvalet för gymnasieeleverna som "problematiskt" och "för magert".

"Det är alldeles för mycket fokus på modern litteratur, och jag saknar de klassiska verken jag själv lärde mig i gymnasiet. Var är Voltaires 'Candide'? Det är en fantastisk beskriving av den optimism som präglade upplysningstiden, samtidigt som den erbjuder en ny kritisk vinkel på samhället. Och vad hände med Vilhelm Mobergs 'Utvandrarna'? Det känns som en konstig sammansättning av titlar," säger Reslow.

Även om läslistan är frivillig och inget hindrar eleverna från att läsa andra böcker, uttrycker Reslow en oro för att listan kan bli vägledande och formar en snäv bild av litteraturstudier i gymnasieskolan.

"Gymnasieskolan bör vara en plats för bildning. Det är avgörande att klassiska verk finns med i utbildningen. Vi kan inte ignorera nationalromantikens betydelse," framhåller Reslow.

Reslow vill att SD ska ta upp frågan om att inkludera fler titlar i regeringens samordningskansli, för att säkerställa en bättre balans mellan klassiska och moderna verk.

Christiansson ser dock positivt på att listan innehåller böcker som betonas som "postkoloniala klassiker" och exempelvis en bok som utforskar gängkriminalitet i förorten Alby.

"Jag har inga problem med att det finns andra ideologiska strömningar än mina egna. Det är viktigt att ha en bred utbildning som täcker olika perspektiv, det bidrar till vår demokratiska utveckling. Jag uppmuntrar mina fyra barn att läsa allt, från Marx till kommunismen, så de får en helhetsbild av världens idéer," avslutar Christiansson.

Denna debatt rör inte bara läslistans innehåll utan även hur den kan påverka framtida generationers syn på litteratur, kultur och samhället i stort. Utan tvekan kommer denna fråga fortsätta att engagera både politiker och lärare framöver.