Beskedet kom som en chock när jag satt och väntade på tåget till Stockholm. Taket på Strawberry Arena var öppet under kvällen, och jag undrade varför. Tyvärr skulle det bli en kall upplevelse utan rätt kläder – varken långkalsonger eller vinterskor i bagaget. Men hoppet om ett fullsatt arena och ett energiskt svenskt spel höll mig uppe.

Kanske var det just det hoppet som förde hela 36 417 åskådare till matchen, där Sverige slog Slovakien med 2-1 och därmed säkrade gruppsegern i Nations League C-grupp. Trots den bitande kylan på pressläktaren kunde man inte klaga inför en sådan prestation.

Förbundskaptenen Jon Dahl Tomasson fortsätter att forma detta landslag och hans insatser kan jämföras med det arv som den danske astronomen Tycho Brahe lämnade efter sig inom vetenskap. Att föra Sverige tillbaka till Nations Leagues B-grupp är bara det första steget av två. För att verkligen bli accepterad som den danske tränare han är, måste Tomasson även leda laget till ett framgångsrikt VM-kval och en plats i VM-slutspelet 2026 i Nordamerika.

Matchen mot Slovakien spelades på en gräsmatta som skulle kunna liknas vid ett jordgubbsfält. Bollen studsade och Slovakien försökte grisa sig ur svenskt spel med en lätt hysterisk förbundskapten, Francesco Calzona, vid sidlinjen. Men det slovakiska laget hade inte mycket att sätta emot, och Sveriges seger borde ha varit mer övertygande än 2-1.

Under matchen lanserade GP en artikel med titeln 'Sveriges nya försvarsstrategi: Nu vill vi vinna'. Roligt nog handlade den om Natos militära inställning snarare än om fotboll, men det skapade en intressant kontext.

Tomassons taktik är inga nyheter för oss – han vill ha en offensiv prägel med tidig press och man-man-spel över hela planen. Startelvan kändes bekant, men lagkaptenen Victor Nilsson Lindelöf skadade sig tidigt, något som alltid är tråkigt för ett konkurensutsatt landslag, men Carl Starfelt kom in och visade att han var fullt kapabel.

Det började dock oroligt för Sverige. En missad avspark ledde nästan till en tidig slovensk ledning. Tack och lov kunde Viktor Gyökeres ge Sverige ledningen redan i den tredje minuten efter en fin assistering av Alexander Isak. Dessa tidiga minuter visade hur mycket landslaget behöver jobba på defensiven, men deras anfallskraft går inte att ignorera.

I början av 2000-talet hade Sverige stjärnor som Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimović. Idag är det Gyökeres, Isak och Dejan Kulusevski som bär fanan. Yasin Ayari ska också nämnas för sina smarta spelvägar under matchen, som var avgörande för att Sverige kunde skapa målchanser om och om igen.

Det svenska laget är dock långt ifrån perfekt. Slovakien kvitterade efter ett missöde i försvaret, något som ger kalla kårar, men det nationella laget visade styrka i anfallet. I andra halvlek lirkade Gyökeres fram bollen till Isak som säkert sköt in segermålet.

Det var tredje gången Sverige ledde mot Slovakien, och den här gången lyckades de behålla ledningen. Tomasson visade clever coaching genom att byta in mer defensivt inriktade spelare, vilket visade sig vara en avgörande taktik.

Hoppet om att Tomassons Sverige kan bygga stabila försvarsverksamheter i framtiden finns kvar, och med en sådan brutal anfallskraft är det svårt att inte se framtiden med optimism. Kan detta landslag bli den nya, skrämmande kraften inom internationell fotboll?