DEBATT. Sverige står inför allvarliga utmaningar när det kommer till landets skyddsrum. Med ungefär 64 000 skyddsrum – de flesta uppförda under åren 1951 till 1974 – är dessa viktiga tillgånger för befolkningens säkerhet, men de flesta är i dåligt skick. Många har inte kontrollerats på över ett decennium, och faktorer såsom förbisedda ventilationssystem kan göra dem obrukbara. Med den ökade säkerhetspolicyn och hoten från omvärlden, är det hög tid att vi tar vår beredskap på allvar. Krisen i Ukraina har lyft problematiken kring skyddsrum, men vad händer egentligen om situationen kräver att de tas i bruk.

Kostnaderna för upprätthållandet av skyddsrummen vilar på fastighetsägarna. Men det är inte bara fastighetsägarna som drabbas; i slutänden blir det hyresgästerna som får betala notan genom ökade hyror för något som är en samhällsansvar. Många av dagens skyddsrum är placerade i byggnader som har haft helt andra syften, såsom förråd och garage, vilket skapar ännu fler komplikationer.

Föreskrifterna från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är tydliga: fastighetsägare har ansvar för att skyddsrum fungerar när behovet uppstår. Men är det realistiskt att tro att alla fastighetsägare kan ställa i ordning rummen inom 48 timmar, särskilt när många inte ens vet i vilket skick deras skyddsrum befinner sig?

Dessutom finns ett betydande antal svenskar som är i behov av skydd, som går långt utöver det antal personer som de nuvarande skyddsrummen har kapacitet för. Utmaningen ökar ytterligare när tillgängligheten för att nå skyddsrummen är begränsad av låsta portar och behovet av nycklar och koder.

Statsmakterna måste inse allvaret i situationen. Vi ser en akut brist på resurser och en oförmåga från regeringen att säkerställa att dessa skyddsrumsfrågor tas på allvar. Det är dags för en nationell inventering av samtliga skyddsrum och att tydliga riktlinjer tas fram så att fastighetsägare får det stöd de behöver. Med en plan för långsiktig finansiering kan vi säkerställa att skyddsrummen är redo när det väl gäller, så att alla svenskar har tillgång till säkerhet i en tid av kris.

Detta är inte bara en fråga om fastighetsägarnas ansvar; detta handlar om Sveriges kollektiva säkerhet och vår förmåga att skydda våra invånare i krig. Nu är tiden inne att agera – regeringen måste ta ledningen i dessa frågor och ansvara för att rusta upp Sveriges skyddsrum så att de kan fungera som de är tänkta att göra.