Replik

Den 8 december uttrycker Peter Ronelöv Olsson från Sveriges Fiskares Producentorganisation (SFPO) sin oro för den havsbaserade vindkraftens påverkan på miljön och fiske. Strax utanför Sveriges kuster pågår en omfattande bottentrålning i Skagerrak, och enligt amerikansk forskning leder bottentrålning till stora koldioxidutsläpp när trålarna dras över havsbotten. Danska studier visar också hur denna fiskemetod har en betydande påverkan på den marina biologiska mångfalden.

Sverige står inför en stor utmaning när det gäller att elektrifiera industrin och transporterna för att möta klimatkrisen. Havsbaserad vindkraft är en viktig del av denna lösning, och vi behöver en snabb utbyggnad av denna energikälla. Alternativen är inte hållbara, och om vi inte agerar riskerar vi inte bara svensk industri och jobb, utan även vår möjlighet att uppnå klimatmålen. Enligt prognoser kan så många som 25 000 jobb i Västsvensk industri vara i fara redan till 2030 om vi inte går framåt.

Det är därför oroande att debatten kring vindkraften ofta präglas av förenklade påståenden och rena felaktigheter. Låt mig bemöta några av de argument som Ronelöv Olsson framför:

– Försiktighetsprincipen tillämpas redan av prövningsmyndigheterna. De arbetar utifrån vetenskapliga fakta och bedömer miljöpåverkan noggrant innan tillstånd ges. Om ett projekt befaras ha en negativ påverkan på djur, natur eller människor får det inte miljötillstånd.

– En fördel med havsbaserad vindkraft är att fundamenten för vindkraftverken kan agera som artificiella rev, vilket kan gynna vissa arter av marina organismer och bidra till att återuppbygga en del av den biologiska mångfalden.

– Vad gäller mikroplast är vindkraftens bidrag försvinnande litet. Enligt Naturvårdsverkets kartläggning är de största källorna till mikroplaster däckslitage, konstgräsbanor och nedskräpning. Läckage av bisfenol A från rotorblad är möjligt, men det bryts snabbt ner och utgör inte en hälsofaror för människor. När rotorbladen byts ut finns det tydliga regler för hur avfallet ska hanteras för att säkerställa att inga skadliga ämnen släpps ut i miljön.

Som en del av denna diskussion vill jag också ställa den viktiga frågan: Hur tillämpar myndigheterna miljöbalkens försiktighetsprincip i fråga om miljöpåverkan från industrifiske och bottentrålning? Det är avgörande att vi även granskar dessa metoder noga.

Istället för att ägna oss åt pajkastning och osakligheter borde vi fokus på samarbete för att skapa hållbara lösningar för Sveriges framtid. Genom att arbeta tillsammans kan vi hitta vägar för samexistens mellan vindkraft, fiske och bevarande av våra marina miljöer. Låt oss fokusera på fakta och gemensamma intressen för att skydda både naturen och våra ekonomiska intressen.